Där Det Känns Allra Mest

Efter regn kommer solsken, eller hur?

Efter de tunga molnens regim spricker täcket upp

och visar en himmel, inte blå men vit

I samma ögonblick som jag stänger ögonen för att insupa känslan

Dras mörkret samman igen till en prick, liten som en nålspets

Den siktar på hjärtat och attackerar snabbt och med skrämmande målmedvetenhet

Den genomborrar där det känns allra mest

Den genomborrar och eliminerar minnet av en tillvaro

En flickas smärtsamma trygghet

Men ge mig då solsken!

Låt mig få vandra i livet som begränsad och lätt!

Låt mig få njuta fullt ut utan sorg och utan smärta.

Vad är då det liv som aldrig riktigt levs?

Jag frågar mig själv om det är en fullkomlighet ur snäv synvinkel jag söker.

Nej. Det måste uppenbarligen regna lite till.

Utforska inlägg i samma kategori: Uncategorized